en epok är över...

...det började som något nytt och spännande. "Fan vad fräckt grabbar, en lägenhet i stan, och centralt också. Det blir nog nice att bo ihop" , så lät det för 4 år sen...

Nu såhär 4år och cirka 3 månader därefter så känns det inte lika fräckt att vara umeåbo, däremot trivs vi alla. Åren har gott, liksom folket som bott i huset. Manne, Frida, Peter, Stellan, Linus, Jocke, Anders, Dvergen, Ive, Lars-Tommy, Filip... varje år har som haft sin historia och inriktning. När vi nu tittar tillbaka på den tid som varit så kan iaf jag säga, inget är att ångras, bara minnas.

Det är med åtminstone en tår i ögat som vi säger tack och adjö till den fantastiska tid som varit. Oberäkneliga antalet förfester, hemmafester, Oktoberfester, Fylleslag och allmänt socialdrickande. Ja alltså vi har ju inte Bara festat haha. Vi har hunnit fira födelsedagar och bjudit på upplevelser, spelat Pes, starre, tekken (inte jag då), medal of honor och diverse obskyra saker. Rollspelstimmarna är många liksom LANen och sLANen...

Jag minns härligheten med denna tid då det blev en sån stor trygghet i en "ny" stad, alltid har vi haft varandra nära. Man har på ett skönt sätt bjudit in folk och lärt känna delar av Umeå.

Det finns alltid baksidor med kollektivboende, men de vägs över av det som varit. Några har haft förhållanden, intriger, ja till och med så att en del som man inte talar om högt har förekommit inom dessa väggar, men det är ju så det ska vara.

Trappen... den har haft en stor betydelse och innebör, hemvist, skrymsle, snarktorn eller bara förvaringsutrymme.. FireBatFilip did it.

En längre summering kommer nog komma framöver, liksom den dokumentär som är under produktion, och ja den kommer bli färdig. Då hoppas jag vi kan skildra en härlig och varm bild av det som varit. För jag kommer minnas de där åren i kollektivet, hela mitt liv... och blicka tillbaka på den här bloggen för att skratta, le men kanske även gråta.

Som Adamsson sa, "Allt som har en början, har också ett slut.."

Bloggen här kommer att arkiveras och läggas ner, likt kollektivet i sig... men för min egen del så måste jag ju hitta ett nytt hem för mina obskyra idéer, galna tankar och grappainspirerade planer... håll ut.

nu vänder vi blad...